simonake

Nere vid frukosten idag träffade vi på en kille från Tyskland, en kille som också ska jobba på sandvik i Langfang. Han är 24bast och pluggar maskinteknik på universitet i Tyskland. Han kommer att stanna här i 6 månander om allt går bra och som det ska. Snacka lång tid! Innan vi åkte så kändes en månad väldigt långt, men 6 månader! Fast egentligen har halva tiden för oss gått väldigt fort här. Det är faktiskt att man blir lite rädd att den sista tiden bara ska försvinna iväg.

Den Tyska snubben åkte med Yngve till jobbet första dagen men väl på jobbet träffade vi honom hela tiden. Han är väldigt social, frammåt och intresserad, och det är ju bara bra såklart! Det gör att han blir väldigt trevlig och rolig att umgås med, så det gillar vi.

På fabriken har vi satt kineserna i arbete, då de ska tillverka glas som vi har designat. Det har varit en hel del jobb runt omkring design och programmering, men nu var iallafall det finished (dock efter 4 försök, då vi har behövt ändra en del). Så nu väntade vi bara på att materialet skulle komma. Det ska göras i rostfritt stål, så det blir maffiga grejor det!

Medans vi väntade på materialet gick vi runt i fabriken och socialade oss med arbetarna. Vi frågar massor om kinesiska språket och även hur de jobbar med olika saker.  Kineserna uppskattar nog det lika mycket som vi gör, det hoppas jag verkligen, det verkar faktiskt som att de gör det också. De har så roligt åt oss när vi försöker säga vissa fraser på kinesiska. Dock har de lika kul åt varandra när de försöker säga motsvarande fras på svenska. Måste bara påpeka att kineserna kan verkligen inte såga R! Vad är det för svårt med de ljudet egentligen tycker vi? Well, it sure is something haha.

I bilen påväg hem åkte Tysken med oss, och vi diskuterade vart vi skulle äta middag. Vi tyckte att vi skulle visa honom samma restaurang som Yngve och Monica visade oss första kvällen, då vi fick ett väldigt bra första intryck av maten i kina. Dock är killen vegetarian, men han är väldigt nyfiken att prova ny mat, och kina har ju en hel del grönsaker om man säger så, så det gick ingen nöd på honom inte. Han tyckte om maten jättemycket så alla var nöjda, toppen!

Väl hemma började jag känna mig lite dålig såsom ont i hals och huvud. Jag hoppas inte jag får samma skit som Oskar och Daniel drabbats av. Men tyvärr måste jag väl erkänna att risken är ganska stor... Aja inte kan man deppa för det, vi är ju i Peking!

Ha det bra allihop, så hörs vi snart igen!

P.S Kinamat, tummen upp! D.S